Det här är ett farväl, 2020
”Hela livet har jag längtat efter just den där blicken. Aldrig förr, aldrig senare, har någon sett på mig som du. Så säg att det var sant! Säg att jag inte tog miste. Att du var verklig åtminstone just då, just där.”
Emilia, en medelålders kvinna, ser tillbaka på en kärlek som hon inte har kunnat glömma. Vad hände egentligen? Vem var han, mannen? Varför betyder han så mycket ännu efter 20 år? Hon skriver sin berättelse, och det blir ett brev, en bön, en saga om det vackraste hon mött.
Beatrice, 22, lever i en liten ostädad lägenhet med skulden. Den är ett sällskapligt odjur som följer henne vart hon än går. Det är hennes fel, säger den, att hon inte är lycklig, att hon har otur i kärlek, att hennes pappa och mamma har slutat tala med varandra.
Under en höstdag beger hon sig ut på en vandring från Svedmyra till Medborgarplatsen, via Slakthusområdet, Gullmarsplan och Skanstull. Det blir samtidigt en färd från himlen till underjorden, från det moderna Stockholm till antikens Kartago, från en solig barndom till en mörk och förvirrad vuxenvärld.
Brusa högre lilla å, 2010
I dagstidningar, i tidskrifter och på bloggar anklagade företrädare för en romantisk tradition de så kallade språkmaterialisterna för att hänge sig åt ord- och formexperiment utan vilja till verklig, äkta och nära kommunikation. Problemet var bara att ingen ville ta åt sig, ingen kände igen sig i anklagelserna, ingen ville självmant kalla sig språkmaterialist – förrän Brusa högre lilla å kom till. Då fick Sverige till slut ett verk att räkna med i debatten och en författare som ville ta på sig den svenska poesins synder och framträda som världens första och enda språkmaterialist.
Brusa högre lilla å är ett experiment utan innehåll, form för formens skull, en obegriplig, meningslös, ickekommunikativ diktsamling – som paradoxalt nog ändå har talat till människor på olika sätt.
I väntan på support, 2008
Med förord av Roberth Maier Ericsson.
På dina murar är en roman om längtan efter ljus och förändring och en väg ut ur den instängda, stillastående vardagen.
Vinter är allt jag vet, 1998
"Alla delar hänger ihop på något sätt, men jag vet inte vad som får dem att hänga ihop. Livet är ju ingen berättelse direkt, i varje fall inte mitt. Livet är mest flimmer och kaos ..."
Clara bor i en risig lägenhet med sin man Sebastian. Sebastian är vacker och Clara är svartsjuk. Hon försöker få ordning på sitt liv genom att berätta om allt hon har omkring sig – djur och människor, minnen och drömmar, mögel och rosor – men berättelsen flyr undan och vecklar in sig i sig själv. Ändå händer någonting, i mellanrummen, där delarna fogas samman, för det finns ett annat slags mönster i det som kallas kaos.
Ett namn i mörkret, 1995
Omslaget målade jag vid tiden för bokens tillkomst och titeln är hämtad ur Bibeln, Predikaren, där det står att en man som inte förmår njuta av sitt liv är mindre lycklig än ett ofullgånget foster. "Ty såsom ett fåfängligt ting har detta kommit till världen, och i mörker går det bort, och i mörker höljes dess namn; det fick ej ens se solen, och det vet av intet."
Men jag var redan där, 1992
Min debutroman börjar med orden "Ingenting har hänt" och ibland tänker jag att det blev en sorts programförklaring till allt jag kom att göra sedan. Alla mina böcker är en protest mot traditionellt berättande, med början, mitt och slut, och en story som är uppbyggd enligt gängse dramaturgiska regler. Men jag var redan där är fragmentarisk, men har en sammanhängande form, där minnen och drömmar, vardag och fantasi, blir till 29 speglar, skärvor som huvudpersonen Cecilia försöker pussla ihop för att få syn på sig själv.
Även detta omslag har jag gjort, med tuschpennor, och jag minns hur glad jag blev när boken kallades "en lysande debutroman" i Aftonbladet.
Här är några andra recensioner som jag har blivit särskilt glad för:
Bernur om Pappa vet du vad jag drömde?
Karin Stensdotter, på bloggen Blott Sverige, om Pappa, vet du vad jag drömde?
Clemens Altgård, i Norra Skåne, om Pappa, vet du vad jag drömde?
Annina Rabe, i Svenska Dagbladet, om På dina murar
Ann-Charlotte, Bokhyllan, om På dina murar
Jan Arnald, i Göteborgs-Posten, om På dina murar
Jag medverkar också i antologierna Sport (2014) och Poeter mot krig (2003). Våren 2022 släpptes en ny Poeter mot krig, där jag också finns med.
