Jukkasjärvi kyrka är röd med vita knutar. Orgeln är gjord av masurbjörk, renhorn och skinn. Den ljuder som en trolltrumma, som fåglar eller klockor. På altartavlan lyfter Kristus upp sitt kors. Golgata väntar: ”Ske din vilja.” Röda blommor växer ur hans blod. Syndarna ångrar sig. Norrskenet flammar. När kyrkan reparerades bröts brädgolvet i koret upp. Där finns ett åttiotal gravar. Mumier i kistor. Kroppar som bevarats i ett kallt och torrt klimat. Bland dem en brud; en ung kvinna i bröllopsklänning. Hon har legat där, orörd, i flera hundra år. Jag har inte sett henne, men morfar har berättat. Om hennes slutna ögon, hennes mörkbruna hår. Hennes skor med höga klackar, den broderade mössan. Solfjädern med en målad nymf, en amorin. Ja, allt finns kvar: sjalen, handskarna, sidenbanden, guldtråden, spetsarna, rosetterna. Ingen vet vem hon är. Kistan har varken namn eller årtal. Hon är en gåta, en saga, ett mysterium. När jag var liten undrade jag ofta över mumiebruden. Morfar kallade henne så. Vad hette hon? Hann hon gifta sig eller dog hon före bröllopsdagen? Varför begravdes hon i brudklänningen? Hon såg samma sol som jag. Det milda midnattsljuset över slätten. Hon gled ut ur historien och gick sin egen väg.
Bild från triptyk av Bror Hjorth i Jukkasjärvi kyrka, text ur "Pappa, vet du vad jag drömde?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar