Stress

En gång talade jag med en vän om utbrändhet och sa att det aldrig skulle kunna hända mig – "jag är så bra på att ta det lugnt" hävdade jag tvärsäkert där jag satt med mitt fasta deltidsjobb och skrev mina böcker i frid och ro. Kanske hade jag något stipendium också att leva på, det minns jag inte, men jag klarade mig bra och var aldrig orolig över min ekonomi.

Så dum jag var! Vad lite jag fattade. Jag tänkte inte på att stress kan vara så mycket annat än att jobba övertid på helgerna, resa utomlands på konferenser varje vecka och säga ja till chefen vad han än kommer med. Stress kan lika gärna handla om maktlöshet och rädsla. Det är olika från person till person. En sådan som jag, till exempel, gillar inte att ha tusen järn i elden, det räcker med två tre stycken för att jag ska bli nervös.

Stress kan vara att vilja träffa en vän fast man inte hinner. Eller att ha en olöslig konflikt med en annan vän. Eller att inte ha tid att skriva på romanen. Eller att undra när pengarna tar slut. Eller att tycka synd om världens alla barn och djur och regnskogar och inte kunna göra något annat än att underteckna en eller annan lista, handla ekologiskt kaffe och krypa ner under en filt och läsa Sent i november för någon man bryr sig om.

Jo, jag är förkyld också

En annan fin sak Beckett har sagt är detta – när han talar om sitt arbete i förhållande till samtida kollegors och menar att Joyce är en sorts allsmäktig författare med gudalika ambitioner, en skapare av världar, kanske mer ordnade och bättre än den gamla vanliga:

The more Joyce knew the more he could. He's tending toward omniscience and omnipotence as an artist. I'm working with impotence, ignorance. I don't think impotence has been exploited in the past. There seems to be a kind of esthetic axiom that expression is achievement – must be an achievement. My little exploration is that whole zone of being that has always been set aside by artists as something unusable – as something by definition incompatible with art.  

En manlig författare som jobbar med "impotence" – jag tycker det är kalas! Tänk om fler författare var så modiga, gäller även många i dag.

Annars har jag tyvärr inte haft så mycket tid med uppsatsen den senaste veckan – jag får en del korrekturläsningsjobb som jag gladeligen tar för att dryga ut min skrala ekonomi, jag har varit support åt en gammal vän i ett Mejanprojekt, jag ska opponera på en annan uppsats på universitetet och på torsdag åker jag till Göteborg och pratar om min bok på det nya litteraturhuset där. Bra saker, alltihop, men tiden räcker inte riktigt till ...