2012-11-21

Gravar i drömmar

Jo, en tanke jag hade med den här bloggen – eller snarare: ett bra förslag jag fick – var att jag skulle skriva om drömmar, och jag drömmer ofta om döden på olika sätt. Om gravar, närmare bestämt, och det brukar alltid vara något mystiskt och oroligt med dem, som att de finns på märkliga ställen eller också är de inte ordentligt stängda eller något liknande.

I förrgår natt, till exempel, då drömde jag om en liten figur som var begravd inuti en gravsten; i en ihålig sådan där vanlig, fyrkantig, stående sten. Den döda var en sorts mumie och liknade en docka, med kläder i rött och vitt, men det var ändå en vuxen kvinna inuti svepningen. Gravstenen var alltså samtidigt en grav och därinne satt mumien tillsammans med en sorts ölburksformad vas i guld, dekorerad med olika tecken och symboler. Det fanns en hel del annat i graven också och jag plockade ur allt, men jag lät mumien och vasen vara för jag tänkte att jag inte skulle röra det som inte fick störas, det som var heligt eller borde ha ro.

En annan nylig dröm i samma stil handlade om två män, obducenter eller kriminaltekniker, som skulle öppna en grav där det låg en gammal kvinna. De frågade mig om jag ville vara med och varnade mig för att det kunde bli lite obehagligt – den ena av dem sa någonting i stil med "ja, den döda ligger ju där på en madrass men inte ens den är sig lik efter ett tag" –  och jag sa att det var okej. Jag följde med dem in i en byggnad och fick något slags aha-upplevelse när vi kom in i en hall med ett par marmorbord eller bårar – den låg precis utanför obduktionsavdelningen på ett sjukhus och det fanns en dörr emellan och jag tänkte "jaså, det är hit man kommer när man dör!"

Hallen ledde fram till en trappuppgång som liknade den i ett vanligt hyreshus och där fanns tre ingångar till tre gravkammare. Den längst till vänster var väldigt fin och rikt utsmyckad, som en liten trädgård, med skulpturer (sjöhästar kanske) och belysning i rosa och blått. Kammaren i mitten var stängd, dörren såg ut som en vanlig lägenhetsdörr, och den gamla kvinnans grav, som låg längst till höger, var bara en mörk källare med en enkel kista i.

När jag såg de tre kamrarna tänkte jag att antingen ska man ju ha en sådan där fin gravkammare eller också så kan man lika gärna bli strödd för vinden – lite i stil med det vanliga antingen-eller-tänk jag brukar ha om saker och ting, särskilt det materiella, typ: "Ska man ha bil så borde det ju vara en Ferrari eller också kan man lika gärna åka t-bana." Jag gick i alla fall med obducenterna/kriminalteknikerna in till den gamla kvinnans gravkammare och sedan, av någon anledning, fick de skjuta upp hela projektet. Jag tror att jag kände mig lite lättad över det, eller besviken, när jag nu hade beslutat mig för att följa med dem.

Jahaja, njämen, alltså, någon tolkning tror jag inte att jag kan bidra med, tyvärr – jag har haft den här sortens drömmar väldigt länge och blir inte klok på vad de vill säga mig. Någon annan får gärna försöka agera Freud/Jung/Vemnivill här, någon som har orkat läsa alltihop. De här drömmarna återkommer i olika skepnader och former och gemensamt för dem är dels det där med att de döda inte är ordentligt begravda, dels att jag eller någon annan inte låter dem vara i fred. En annan gång drömde jag att det låg en gravplats i ett hyreshus på Själagårdsgatan 44 i Gamla stan, men den adressen finns inte, det har jag kollat upp för säkerhets skull.

Katterna och kråkan träffade jag på en gammal turkisk kyrkogård på Rhodos sommaren 1999 – kan det vara sedan dess jag har haft de här drömmarna?

3 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

The Raven,
det finns en Edgar Allan Poe oförlöst i dig.
Hälsningar från said Jung/Freud.

Och nu ska jag berätta: Att det för några veckor sen fanns en fågel i mitt sovrum när jag vaknade. Hade flugit in genom fönstret under natten och vinglade från ena sidan av rummet till den andra, tills jag, sömndrucken och rädd att den skulle flyga huvet av sig mot den stängda rutan (vilket den var på vippen att göra flera ggr) äntligen fick den mellan mina händer och ut. I det fria. (Jag kunde inte låta bli att tänka som en gammal engelsk spågumma: vad ville den fågeln?)

Sen drömde jag för några dagar sen att det hade flugit in en fågel i mitt rum. Och att jag i drömmen tänkte att jag ville begripa varför den kom tillbaka, eller: jag fattade att den betydde någonting.

Så - jag tänkte skriva om det på min blogg, men nu fick du den först ; )

Helena Looft sa...

Fint med fågeln! Vad var det för sort?

Och, ja, Poe, visst, gärna det – jag har ju haft en förkärlek för skräck och underligheter ända sedan barndomen.

Gabrielle Björnstrand sa...

En bofink, tror jag. Den var rätt mörk ovanpå.