Morr

Så här ser omslaget ut på de två senaste böckerna jag beställde. Det fattas en snutt i kanten, som ni ser. Kanske ingen stor grej, men den här boken är trots allt ett konstverk, och betalar man 314 spänn plus frakt så förväntar man sig att varan ska vara okej.

Och, ja, nu är jag lite sur, faktiskt, och har skickat ännu ett mejl till Vulkan.

Trassel med Vulkan

Alltså, Vulkan ... Det är jättebra att det finns, det är fantastiskt att man kan få göra böcker helt gratis där, men när saker och ting inte funkar så grumlas ju entusiasmen och glädjen lite grann. Som alla trogna läsare av den här bloggen minns så hade jag problem med trycket när det gällde "I väntan på support" – det hände konstiga saker med text som föll bort och bilder som inte blev snygga etc.

Nu har det trasslat till sig med "Brusa högre lilla å" också ... eller, nu och nu, det hände i oktober närmare bestämt. Då beställde jag två ex som hade för korta omslag – det fattas en halv centimeter i kanten på framsidan – och detta hände efter att både jag och andra köpare hade fått fina, helt felfria ex. Det är alltså inte min pdf som har ställt till det utan det har hänt något vid beskärningen av boken, och nu har jag diskuterat problemet med Vulkan i olika omgångar.

Först skrev jag ett mejl och begärde nya böcker, men jag fick inget svar och efter en månad hörde jag av mig igen. Det funkar så, har jag märkt, att ingen svarar när man klagar, åtminstone inte förrän man börjar hojta och låta lite desperat. Så det gjorde jag. Jag skrev "hallå, hallå" med utropstecken och frågetecken och då fick jag ett svar direkt. "Kort om folk" och "sjukdom" var orsaken till det sena svaret och efter några turer och förklaringar fick jag löfte om att nya böcker skulle skickas hem till mig.

Men nej. Ingenting hände den gången heller. Så i slutet av december skickade jag ett mejl igen. En ny person dök upp och nya förklaringar krävdes – till exempel fick jag lov att reda upp missförstånd som det här:

"När jag kollade in filen till din inlaga såg den UNDERLIG ut. Jag är ingen expert på poesi men 400 sidor med å är nog inte avsiktligt."

Jag skrev förstås att man inte behöver vara expert på poesi för att uppskatta boken och efter sjuttifjorton smajlisar och ömsesidiga artigheter undrade så Vulkan om jag kunde komma upp på kontoret och visa mina felaktiga ex. Det kunde jag förstås, jag hade ingenting emot att ta mig till Drottninggatan, och det skrev jag också, jag frågade vilken tid som kunde passa, och sedan blev det alldeles tyst igen.

Och så har det varit sedan den 4 januari. I dag skrev jag ett nytt mejl och nu väntar jag med spänning på den rafflande fortsättningen ... Ska jag få förklara mig för tredje gången? Kommer jag att få göra ett besök på Vulkankontoret? Får jag över huvud taget något svar på mitt mejl?

Gott nytt å!

Oj, vad jag kom av mig efter förra inlägget ... Poesidebatt är ingenting för mig, känner jag. För min del får alla som vill skriva från hjärtat och med kniven på strupen, det är ingenting som jag har lust att lägga mig i, egentligen. Jag tycker att det är helt okej att skriva för sig själv, svävande i ett historiskt vakuum, också. Jag skulle gärna läsa en text som var instängd, tvingande och vit. Och hitta det nya? Tja, jag vet inte. Jag fick för mig något där, tror jag. Jag tar och säger emot mig själv igen. Det kan man gott göra. Annars blir det så tråkigt. I varje fall när det gäller poesi.