Sven, var är du? del 8

Ja, nu är det så att jag också ska sluta mitt jobb, som webbredaktör för Kulturkontorets hemsida, och i kväll var jag inne för att avverka mitt sista arbetspass. Preben var där och gjorde layout åt tidskriften Baletten och bjöd mig på laxmackor och muffins – en värdig avslutning. Josefin uppenbarade sig i sedvanlig öronlappsmössa och Preben frågade om hon ville vara med och fika. Hon tackade ja, ställde upp dörren på vid gavel och försvann. Så Preben och jag åt upp hennes muffins också.

Sedan städade jag mitt virtuella skrivbord och åkte hem. Och nu fungerar inte Kulturkontorets server längre. Den är ledsen. Jag tror att den hade velat ha mig kvar.

Sven, var är du? del 7

Jag uppdaterar väl lite motvilligt dårå och skriver att jag var inne på kontoret en sväng i söndags runt sextiden – och vilka var där om inte Sven och Preben. Preben träffar jag ju lite då och då, men Sven var det länge sedan jag såg. Vi möts nu för tiden mest i något Scrabulousparti på Facebook. Preben höll på med en layout och Sven var där för att bränna en cd så att hans grejer inte ska ligga och ta upp plats och irritera Kjell.

Vi pratade en del om a-kassa, styrelsearbete, familjen Dafgård, Svens jobb, Prebens skjorta, min telefonkultur, kilopriset på tonfisk och Gertruds förslagslåda som hon har gjort.

Förslagslådan är en kartong i flingpaketstorlek med ett kollage av utklippta bilder och bokstäver på och i ena änden finns en liten öppning och tanken är att folk ska lägga i lappar med idéer om vad som bör förbättras på kontoret, fast Preben berättade att kartongen inte går att få upp så det går inte att se vad folk har föreslagit och då tyckte Sven att man ju kunde lägga i en lapp och föreslå vissa förbättringar i förslagslådans konstruktion.

Och sedan cyklade han hem och Preben spillde ut kaffe över hela bordet och hade åsikter om min ovilja att fylla i Kjells formulär. I dem ska det stå vad jag jobbar med varje vecka och när och hur mycket och på vilka tider och jag har ingen lust att ägna tid åt det eftersom jag är en miljon procent säker på att de där papperena bara kommer att hamna i något skåp och ligga där i hundra år och samla damm.

– Du skulle förmodligen opponera dig mot Kjell även om han gav dig nobelpriset, sa Preben.

– Han skulle ju ta tillbaka det veckan därpå, sa jag, eller ge mig kemipris fast jag inte kan något om kemi eller ... Så, alltså: ja, det skulle jag.

– Just det, sa Preben.